Finspångs AIK Alliansklubb har sorg. En stor idrottsprofil och stort språkrör i FAIK har gått ur tiden. Urban ”Urre” Runesson var idrottare, ledare och styrelseledamot under en mer än 55-årig idrottsgärning.

 

Urre föddes in i Finspångs­idrotten, intresset kom från pappa Rune Pettersson som var en duktig fotbollspelare på 1930- och 1940-talen i FIK. Farbror Åke var också en viktig påhejare för Urre.

Klubbkänsla, klubbtillhörighet och FAIK-andan var viktiga ingredienser hos Urre.

Han började i brottningssektionen på 1950-talet för att senare följa upp som aktiv i bandy, fotboll, ishockey och konståkning, både som spelare, ledare och styrelsemedlem. Urre kom att bli hedersmedlem i FAIK och aktiv i huvudstyrelsens valberedning. Guldklubben fick också ta del av Urres kunskap, engagemang och nätverk.

 

Men det var som ishockeyspelare han nådde sina högsta meriter. I början av 1960-talet var Urre FAIK:s förste spelare i TV-pucklaget i Östergötland. Tillsammans med polarna i Old Checkers höll han på med ishockey upp i 60-årsåldern.

 

1959 var ett händelserikt år för den unge Urre. Han debuterade som fjortonåring i FAIK:s A-lag i ishockey som yngste spelare på planen. Den äldste i den matchen var en annan FAIK legendar, Sven Andersson som då var 37 år. Tysklandsturnén med FAIK:s fotbollspojkar blev ett annat minne för livet.

 

Detta år började också Urre på dåvarande Svenska Metallverkens verkstadsskola. Det blev den inbyggda Mek-utbildningen med Gösta Abrahamsson som lärare. Det blev nästan 25 år på bruket innan Urre beslutade sig för att ta nästa utmaning i livet och utbilda sig till lärare. I det skrået stannade han till pensioneringen.

 

Det är många elever och företag i Finspång som fick glädje av hans kunskap och historieberättande. Han blandade erfarenheten från industrin och idrotten med skolans vardag, vilket gjorde honom till en lärare med speciella egenskaper, han hade förståelse för dem som inte hade det så lätt eller dem som inte höll sig inom det så kallade regelverket.

 

En viktig del i Urres vardag efter pensionering var att följa, stötta och pusha sina barnbarn och deras idrottsutövande. Oavsett om det var fotboll, eller kanot. Urre ställde upp.

 

Mitt första minne av Urre och hans historier är från mitten av 1960-talet när jag sålde jultidningar till hans föräldrar som bodde i Soldaten. Jag kunde inte då tänka mig att jag mer än 40 år senare skulle få jobba ihop med Urre både genom Bergska Skolans lärlingsutbildning och i arbetet inom FAIK med valberedningen för att säkra styrelseposter i FAIK:s huvudstyrelse.

 

Våra tankar går idag till  hustrun Gunbrith och barnen Per och Ulrika med familjer.

 

Vi minns Urre med glädje.

 

 

     Finspångs AIK Alliansklubb

Per-Erik Störe, Per Umberg, Jan-Eric Svensson